Idag skulle Freddie Mercury fyllt 70 år. Här är tio lösryckta minnen som involverar Queen och Freddie Mercury, i någotsånär kronologisk ordning.
#1
Jag hade sett Highlander – ja den var faktiskt en favoritfilm – men jag kan inte minnas att jag tog någon större notis av musiken. Därför tror jag att det var vintern 1991, troligtvis i samband med hans död, som jag första gången tog notis av Freddie Mercury. (Jag må ha bra koll på popmusik, men jag har alltid varit ganska sen på bollen.)
Hans fantastiska Barcelona, framförd tillsammans med Montserrat Caballé, visades på TV och jag tror att mamma eller pappa nämnde att den där snubben var död. AIDS.
#2
Vi hade inga Queen-plattor hemma, så jag fick förlita mig på mina vänner.
Jag minns klart och tydligt hur Martin och jag satt på golvet i hans storebror Fredriks rum, när jag för första gången lyssnade på Queen Greatest Hits II.
Jag minns bilderna i CD-skivans booklet och att jag var imponerad över folkhavet på helikopterbilden över Knebworth Park. Jag tyckte de var för jävla bra och nästa dag hade jag med mig ett kassettband så jag kunde få med mig musiken hem.
#3
Inte långt därefter hade jag bestämt träff med min klasskompis Isaac, hemma hos hans mamma, för att banda-av Queen Greatest Hits. När jag knackade på var Isaac inte hemma; han var nästan alltid ute och cyklade eller åkte skateboard. Isaac hade, hur ska vi uttrycka det, en kuslig förmåga att vara där, just vid den tidpunkt man kommit överens om att han skulle vara här.
Hur som helst så uppgav jag mitt ärende för hans mamma och blev insläppt på Isaacs rum. Där rotade jag fram dubbel-vinylen och började banda av. Det kändes ganska märkligt att sitta där, ensam och banda av en platta. Jag var förvisso inte ensam hela tiden. Då och då kom Isaacs lite rubbade jack russell Knut in och kopulerade med olika föremål i rummet. Det gjorde dock inte att det kändes mindre märklig, utan gav snarare en slags Twin Peaks-känsla över alltihop. Det fattades liksom bara att en dvärg i röd sammetskostym skulle komma indansande baklänges, medan Knut juckade loss mot en kudde, till Crazy Little Thing Called Love.
#4
Ett av mina första minnen av Jonas Gardell är när han i Släng dig i brunnen försöker få igång publiken genom att, medelst knä- och handklapp, köra rytmen till We Will Rock You.
Jag har förgäves försökt hitta ett klipp av det hela, så jag kan inte helt lita på att det någonsin hänt. Jonas, om du läser det här, kan du bekräfta?
#5
När jag började högstadiet blev jag klasskompis med en trevlig kuf som hette Jens. Vi förenades snabbt i vår kärlek till datorer, AC/DC och Queen. Jens var fenomenal på att skaffa fram kopior av filmer och musikvideos. En gång kom han med en förbannat flimrig VHS-kopia av The Freddie Mercury Tribute Concert.
När jag många år senare såg konserten igen, kunde jag konstatera att det enda jag egentligen mindes från den var att Lisa Stansfield kom in med en dammsugare och körde en väldigt bra version av I Want To Break Free.
Och så kom jag ihåg David Bowies skitfula turkosa kostym (90-tals Bowie hade tyvärr inte ens styrfart längre) medan Annie Lennox var gudalik i sin klänning och fantastiska sminkning. Sen rev de av en oförglömlig version av Under Pressure.
#6
En sen kväll i Olseröd satt Daniel och beklagade sig över den förvirring han kände inför det faktum att Roger Taylor har så snygga ben i videon till I Want To Break Free.
#7
Vi hade en hund som hette Queen.
#8
Det började gå rykten om att Robbie Williams skulle göra en turné med Queen. Jag, som egentligen inte var nåt Robbie-fan, och som hade (och har) en grundmurad uppfattning att utan Freddie finns inte Queen, började känna en tilltagande upphetsning över tanken.
Robbie Williams och Queen. Damn it, it just might work!
När beskedet sen kom att Queen skulle göra en turné med Paul Rodgers och utan John Deacon, gick mitt hjärta sönder lite.
Ingen Freddie. Ingen Deacon. Ett halvt Queen. Ett “Que?”
#9
Efter en sedvanligt blöt fredags-after work på Paddy’s frågade Tobias om nån ville följa med hem till honom och fortsätta kvällen där. Sara och jag var de enda som nappade på erbjudandet, och plötsligt befann vi oss på trettionde våningen i Turning Torso, kanonfulla, sjungandes Fat Bottomed Girls.
Aftonen blev så blöt att när vi skulle ta oss hem lyckades Sara och jag gå vilse – innan vi ens kommit ut ur torson.
#10
Gåshud under avslutningsceremonin av OS i London när en videoprojektion av Freddie får hela publiken i den olympiska stadion att sjunga med i improviserade nonsens-satser.
I scennärvaro kan ingen mäta sig med Freddie Mercury.