Bakom denna dörr vilar alla mina drömmar. Ett drömhus, med brutet 20-talstak. Om jag bra fick vakna i en säng inom dessa fyra väggar, vore lyckan gjord. Att få gå barfota genom den lummiga trädgården, med gräset mellan mina tår. Få servera barnen saft och nybakade bullar i bersån.
Tänk. Om jag bara fick riva ut detta kök och byta ut den där skabbiga diskbänken mot en marmorskiva. Om jag bara fick leta på tillräckligt många loppisar, skulle jag nog hitta det där bordet som den perfekta måltiden serveras på. Rustikt bröd. Rutiga dukar.
Om jag bara fick ringa en grävare och dränera denna grund, skulle grunden till min lycka för ett tag vara fuktsäkrad. Om jag bara får kolla de där balkarna efter bock, rätta till de där takpannorna och sätta in nya fyrglasfönster, ja då är drömmen sann.
Få slipa den där fiskbensparketten och lacka den till högglans. Samma sak med trappan till övervåningen. Kanske spaljén också. Riva den där jävla träfasaden och lägga på lite puts. Det blir mindre underhåll då. Ska vi inte sätta in en kamin också, där vi kan sitta och mysa? Ja, alltså mysa när allt annat är klart.
Men vänta, bersån står ju för nära huset, det kommer bli fuktproblem, och den där granen på grannens tomt får han allt fälla, hur fan ska vi annars få kvällssol? Och är inte asfalt på uppfarten väldigt fult? Den får vi riva upp och sen stenlägga istället. Eller ska vi ha en carport?
Den där gräsmattan förresten, är det inte lite väl mycket mossa i den? Ska vi inte riva upp den också, och kanske bygga en pool när vi ändå håller på? Vi måste ju ändå röja ner den där bersån.
Och den där dörren. Är den inte lite för dåligt isolerad? Värme läcker ut och ljud läcker in.
Nä, den måste bort. Dörrjävel.