Falco är nog mest ihågkommen för Rock Me Amadeus nu för tiden. Han hade en hel del hits i Europa under 80-talet, men det tycks bara vara Rock Me Amadeus som stannat kvar i det kollektiva medvetandet, och han anses väl i den engelsktalande världen mest som ett one hit wonder.
Det är synd, för jag tycker hans musik förtjänar fortsatt uppmärksamhet. Hans debutplatta Einzelhaft (isoleringcell) är i mitt tycke ett mästerverk och en av 80-talets bästa tyska plattor. Zuviel Hitze (för hett) och Auf der Flucht (på flykt) känns som solklara hits. Der Kommisar, med sin fantastiska basgång, rönte mycket förtjänt framgångar även utanför de tysktalande länderna. Falco var påtagligt inspirerad av David Bowies Berlin-trilogi på flera låtar, och dansande väldigt nära plagiatets gräns på Helden von heute (hjältar idag).
Kanske är det språkbariären som gör att icke-tysktalande har svårt att ta till sig låtarna. Kanske att Falco känns för 80-talstacky för dagens öron. Och visst är produktionen lite daterad, men med ganska små förändringar och ny mastring skulle låtarna låta väldigt moderna. Soundet och känslan har varit och är onekligen fortfarande åter på modet.
2018 skulle Falco fyllt 60, om han inte omkommit i en trafikolycka i slutet av 90-talet. Kanske kommer hans musik åter vara på tapeten då.
För i de samplingsbaserade låtars tidevarv känns det konstigt att storproducenterna och hitmakarna inte kommit fram till Falco i skivbacken ännu.