En dag kom en ergonom till företaget. För de flesta var det här första kvalificerade jobbet efter högskolan och universitetet. Vi var alltså alla unga och friska och tyckte kanske inte att ergonomi angick oss så mycket.
Men ergonomi är givetvis viktigt, och det bästa är förstås att sitta och stå rätt redan från början. Då slipper man kanske dras med onödiga förslitningsskador senare i livet. Så vi lyssnade artigt när damen från ergonomiföretage instruerade oss om hur vi skulle sitta och stå och ställa in våra stolar. Hon inspekterade också våra arbetsplatser och uttalade sig om olika alternativ för tangentbord och mus.
Det sistnämnda, musen, vållade henne dock stora bekymmer. “Mus” tycktes ge fel associationer. Det verkade också som att hon just i stunden drabbats av denna insikt och att hon inte övat in något bra alternativ till ordet mus.
Hon försökte därför konstruera ord för att verkligen understryka att det alltså inte var de kvinnliga könsdelarna hon talade om, utan en styrenhet för datorer. Hon höll sig inte heller till ett och samma ord, utan provade nya ord hela tiden.
Datormus. Styrmus. Musdonet. Pekmus. Klickmusen.
Eftersom vi var ett ungt gäng hade alla givetvis snuskhumorn intakt och blev allt mer fnissiga. Vår fnissighet tycktes göra ergonomen än mer nervös. Hade hon inte varit tydlig nog? Hon kände sig tvungen att precisera ännu mer noga.
Datorstyrmus. Pilstyrarmusen.
Det gick ju inte ann att vi skulle missförstå och tro att det var någon slags data-snippa hon stod och föreläste om.
Muspekardonet.
Till slut landade hon i “styrdonet” och använde det konsekvent resten av föreläsningen.
Under eftermiddagsfikat skissade vi sedan på en webbshop för penisattrapper – musdon.se.