Man hör allt som oftast att Jantelagen råder i Sverige, men så är det inte längre.
I vår längtan efter att avskaffa Jantelagen har vi skapat något annat; ett klimat där man inte får vara något annat än bäst – inget annat än perfekt. Ett klimat där man måste vara något. Du ska sticka ut med din förträfflighet och du förväntas skryta om det, om än i förtäckta ordalag.
I ett samhälle där fokus ligger på att högprestera och att vara bäst, är det lätt att glömma det faktum att någon måste vara dålig. Vi glömmer bort att man får lov att vara dålig. Man får till och med lov att vara sämst.
Det är en ganska otacksam uppgift att vara sämst.
Samhället optimeras allt mer för de som är bäst rustade med de egenskaper vi för tillfället värderar högst. Det känns lite för dyrt att anpassa sig efter de sämsta, för de kommer förmodligen ändå aldrig bli bäst, kanske inte ens bra. De får stå vid sidan och se på när De Förträffliga lyckas.
Det är klart, att vara sämst på att lyssna på andra i konversationer är kanske inte så trevligt. Men i gengäld är kanske den personen bäst på att ta för sig och göra sin egen vilja hörd. Det är inte fy skam. Och den som är sämst på att hålla upp dörren åt andra som kommer efter, är kanske bäst på att ta sig snabbt fram. Många i finansbranschen är högt respekterade, trots att de är sämst på att betala inkomstskatt. Så man ska inte ringakta de som är sämst.
Själv är jag t.ex. sämst på husrenovering. Jag kan inte renovera hus. Jag vill inte renovera hus. Jag är också sämst på att bry mig om andras renoveringar. Jag skiter i vilka plugg och vilken fogmassa och vilka power tools som krävs för att utföra en badrumsrenovering.
Alltså, verkligen. Skiter i det. Totalt.
Men vet ni, jag är faktiskt väldigt bra på att vara artig. Jag är bra på att förstå att något är viktigt för någon annan. Därför lyssnar jag ändå. Ställer motfrågor, fast svaret nästan alltid är mig egalt.
Så det gör inget att man är sämst. Den som är sämst på en sak, kompenserar nästan alltid med att vara bra på något annat. Tyvärr kan även den bäste vara dålig – rentav sämst – på att värdesätta att någon är bäst på saker man själv finner oviktiga.
Alla är sämst på något.