Jag halkade in på den gamla humorserien Grogg när jag satt och slösurfade på Öppet Arkiv. Jag tyckte Grogg var lite förlegat redan när det sändes första gången för 16 år sedan. Alkoholiserade män som beter sig lustigt och säger konstiga saker i krogmiljö osade lite för mycket 70-tal.
Men en sak jag hajade till på var den där tanten i början av programmet. Hon som blir frågad vad hon tycker om invandringen, och sedan spyr galla över allt från svartingar till göteborgare och hundägare. Sketchen var nog menad att vara absurd – så där kan man ju inte uttrycka sig! – och påvisa det förlegade i den gamla tantens världssyn och åsikter.
Men med tanke på dagens tonläge och hur folk formulerar sig på sociala medier, bloggar, ja överallt där de kommer åt, så är tyvärr det här inte längre en absurd sketch, utan ganska nära realiteten. Det här är vad människor tycker idag och det här är hur de uttrycker det.
Tillåt mig citera ur sketchen:
Det är inte utan att det blir problem när det kommer hit folk ifrån andra kulturer. Folk som inte lärt sig äta med kniv och gaffel.
Svartingar med sylvassa, vässade huggtänder som ritualslaktar hundvalpar i badkaret. Och norrmän, som klubbar sälar på gatorna, och små snuskiga belgier som äter pommes frites och våldför sig på småbarn i garderoben.
Och gamla fattiga pensionärer som lever på Pedegree pal och Doggie och som inte fått ett tack från någon. Än mindre en välutrustad Volvo, med krockkudde, som varenda bushman får så fort de kliver av planet på Arlanda. För att inte tala om alla direktörer med fallskärmar och hundägare med deras håriga små arslen, som lämnar fullständiga berg av avföring längs gatorna.
Och dessa förbannade jävla Jehovas vittnen och Muammar Gaddafi och göteborgare med sina putslustiga vitsar och deras uppblåsta lokalpatriotism. Dom ska has ihjäl och mördas hela bunten med robotgevär och långdistansrobotar, pansarvagnar och förgiftade paraplyspetsar och pil och båge. Tillsammans ska vi ha ut deras inälvor och bränna upp deras aska och sprida ut den på osandade gator om somrarna.
Gud som jag står och pratar, jag ska till kyrkans syförningsmöte.