Min bildningsresa räknas

Vi lever i en tid då all form av personlig utveckling tycks vara fysisk. Det ska tränas. Deffas. Bulkas. Springas. Ätas rätt. Och det är inget fel i det. Men i dag är det Världsbokdagen. Så just i dag vill jag uppmana alla att strunta i träningspasset och läsa en bok istället. Och ingen bok om träning eller kost, utan nåt om politik. Nåt om kultur. Nåt om historia. Beteendevetenskap. Vad som helst utom nåt som är relaterat till din kropp.

För personlig utveckling är mer än bara förmågan att lyfta tyngre och springa snabbare och längre. Det handlar även om bildning – mycket viktigt i dessa anti-intellektuella tider, med alternativa “fakta” och tungviktstyckande – för att förstå sin omvärld och sig själv. Det handlar om att utveckla sin mentala kapacitet. Att utmana sina föreställningar och invanda tankemönster.

Jag tränar och motionerar så ofta jag har tid och ork. Dels för att jag gillar att känna mig stark i kroppen, men också för att det är en enkel stressventil. När stressnivån går upp kommer ångesten smygande. En 45 minuters löprunda sänker stressnivån och jag kan hålla demonen stången.

Jag läser så ofta jag har tid och ork. Dels för att jag gillar att känna mig stark i huvudet, men också för att kunna vinna över mina bekanta i TP. Jag gillar att utveckla mitt kunnande och språk, för det hjälper mig att formulera och artikulera min person och mina åsikter. För om jag inte vet det, om jag inte kan förstå min omvärld och inte kan förstå mig själv, kommer ångesten krypande igen. Lik förbannat. Hur mycket jag än springer och hur mycket jag än lyfter.

Jag behöver en balans mellan att utveckla min kropp och att utveckla mina intellektuella förmågor. För jag kan aldrig springa ifrån min ångest. Den hinner alltid ikapp. Och inga benmuskler i världen orkar bära ett tungt hjärta. Inte i längden. Det är en match man aldrig vinner med kroppen, den vinner man i huvudet. Man måste möta sin ångest som man möter en politisk meningsmotståndare. Man måste vara förberedd. Påläst. Kunnig.

Och jag tror inte jag är ensam om det. För i dessa tider, då vi verkar helt upptagna av våra kroppar, tycks vi kollektivt må allt sämre i våra huvuden. Gnäller, fast vi har det bra. Nästan bäst i världen. Delar länkar till artiklar vi knappt läst – artiklar med tvivelaktiga slutsatser, på tvivelaktiga grunder, med tvivelaktiga motiv.

Kanske för att vi inte riktigt förstår vår omvärld och oss själva. Vi är för intellektuellt otränade för att tänka kritiskt eller sätta oss in i ett ämne på djupet. Och då segrar den klatschiga clickbait-titeln och den lättsmälta ingressen. Vi vill vara lika snabba i våra slutsatser som i löpspåret. Tycker livet är för kort för att tänka efter.

Så glöm inte sköta om hjärnan. Glöm inte sitta ner en stund. Glöm inte filosofera. Glöm inte att läsa den där boken du tänkt läsa i flera år nu. Det är bara att göra det. Kan jag kan du! #youcandoit #theresnoexcuse #minbildningsresaräknas