Som allmängiltig man får man inte motionera. Inte om man ska tro magasinen i alla fall. Träna för hälsans skull är något bara seniorer gör. Träna för att hålla sig lite snygg är något bara kvinnor håller på med. Män i arbetsför ålder måste antingen elitträna, satsa på en Ironman eller i alla fall som minimum springa Göteborgsvarvet, annars kan man lika gärna skita i det.
Alla tidningar som behandlar ämnet “motion och hälsa” är fyllda med bilder på glada tjejer i tights som antingen sitter på pilatesbollar, kör yoga på stranden eller kommer småjoggandes, storleende i full make-up. De tipsar om goda och supernyttiga smoothies med bär och frön och annat skit, eller kör fnitter-reportage om hur nyttigt mörk choklad är – i modesta mängder, förstås. Är män med på bild är det tokrippade snubbar i “Tips från PT:n”-segmentet.
Jag har svårt att identifiera mig.
Tidningarna talar aldrig om män som motionerar. Män tränar inför Vasaloppet eller inte alls.
Vi män som mest tränar för att inte helt släppa greppet om ett BMI kring 25, som tycker att springa fem kilometer på allt under 30 minuter är en bra tid och inte alls förstår tjusningen med att ta hundra pannor i bänkpress, tycks inte existera. Om man ska tro magasinen.
För män motionerar inte, män presterar.
Ett tag gick jag på core-pass på Friskis & Svettis. Till en början för att det var det enda passet som gick så tidigt att jag hann gå innan jobbet, men jag blev så småningom core-frälst och tycker nu att det är en väldigt bra träningsform. Jag var dock oftast den enda på passet under 40 och den enda som inte tyckte att bäckenbottenövningarna var strikt nödvändiga för min egen del. Jag har hört vittnesmål från andra män som gått på core-pass, där ledaren glatt ropat: “Kom igen nu tjejer!”
För män går inte på core, män lyfter skrot.
Jag tränade ganska mycket i min ungdom. Jag räknade ut att jag som mest tränade ungefär 10 timmar i veckan, men såg aldrig mig själv som den sportiga typen. Kanske hade jag i viss mån en lite skev självbild, men jag tror också mängden träning som krävdes för att anses som sportig bland de sportiga var tämligen hög. Jag tränade ju inte i närheten av vad de riktiga sportkillarna tränade. Jag antar att den bilden hållit i sig. Inte bara hos mig, utan även hos andra. Till exempel hos tidningsförlagen.
För män satsar antingen på En Svensk Klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet) eller En Svensk Klassiker (Korv, Mos, Räksallad, Pucko).