Att ta sig an CAO Flathead 770 Big Block känns inledningsvis som att försöka röka en mindre fagott. Jag fick ta fram kökskniven för att snoppa den! Samtidigt tänkte jag inte så mycket på hur löjligt stor den är när jag väl rökt en stund.
Cigarren känns förvånansvärt lätt i handen i förhållande till storlek och grovhet. Draget är väldigt lätt trots den till synes kompakta konstruktionen. Det stora vackra täckbladet är väl värt att närstuderas. Det breder ut sig som ett landskap, där bladnerverna syns med all önskvärd tydlighet.
Smakerna är inte så intensiva som jag föreställt mig. Inte heller nikotinmängden. Under den första biten är det främst jordtonerna som tilltar och dominerar. Cigarren ger ifrån sig en ansenlig mängd, men relativt tunn rök. En arom av tallkottar vid retrohalering, med en snudd av punschpralin. Täckbladet slocknade ett par gånger, vilket tydligt påverkade smaken, men det var bara att ge det en liten dutt med tändaren för att få fjutt på det igen.
Det är verkligen ingen komplex historia rent smakmässigt. Det händer inte jättemycket, men efter en tredjedel kommer lädertonerna fram mer och ger en väldigt behaglig lunk i smaken.
Två timmar tog den att röka och då är jag en ganska snabb rökare, jag har hört andra säga tre timmar. Är den då något att rekommendera? Jovars. Har man bra väder, några timmar över och tre-fyra kalla öl att dricka till, så skulle jag absolut rekommendera den. Man hinner komma ner bra i varv efter en så lång rökning och med så runda, bekväma smaker blir man inte övermannad eller trött på den.
Tyvärr verkar den vara påväg bort ur många sortiment, så vill man prova får man skynda till tobaksmånglaren och inskaffa ett par exemplar.
Ps. För er som undrar var alla mina cigarrecensioner blivit av, så recenserar jag numera (nästan) exklusivt för Cigarrspecialisten.se under pseudonymen Bernt Westerman.
