Månad: augusti 2017

Om man ska kritisera Per Anders Fogelströms “Mina drömmars stad” för något, eller egentligen kritisera hela Stad-serien för, så är det möjligen den bitvis mycket sosse-idealiserade bilden av arbetaren. Men det är inget som stör mig. Om man är så kall att man inte kan se förbi det och ta till sig de livsöden som Fogelström målar upp med fantastisk fingertoppskänsla, sammanvävt med författarens enorma kunskap om Stockholms historia, så måste man leva ett mycket knapert känsloliv.

Vi får följa Henning, som 1860 anländer till Stockholm för att söka ett nytt liv i staden. Ett liv som kommer bli både hårt och kort – medellivslängden för arbetare i Stockholm var på den här tiden ca. 35 år – trots att han är en skötsam och duktig och aldrig super.

Jag har läst hela bokserien, men ingen av delarna grep mig lika hårt som den första, och ingen annan bok har gjort mig så glad över att leva i den tid jag lever. Efter att ha läst den kände jag sån enorm tacksamhet att ha en varm säng att sova i. Att jag aldrig behöver gå hungrig. Tacksam över min utbildning och hundra andra saker man bara tar för givet i det moderna livet.

Det är inte så många generationer sedan som min och de allra flestas tillvaro hade sett helt annorlunda ut. Att läsa Mina drömmars stad ger välbehövlig tillnyktring när man sitter och suktar efter ännu en pryl, en finare bostad, en nyare bil eller då man tjurar över allt man inte har råd med.

Det gör en tacksam över allt man har.

Susanna Alakoski summerade Mina drömmas stad på ett fantastiskt vis i hennes introduktion till SRs radio-dramatisering av boken. Vill ni höra den uppläst av henne själv, följ den här länken, annars följer här en sammanfattning av hennes ord.

All denna sill, all denna kyla. Denna längtan efter ett bättre liv. Bättre tider.

Fattigfolket bor hopträngda i fuktiga, överbefolkade en-rummare. Vägglössen biter. När en fattig dör flyttar strax en ny in.

Det kladdas på unga flickkroppar och det blir som det blir – barn på barn föds till ny svält. Fabriksarbeterskan dränker sig och de tre barnen, en ogift mor dränker sonen, en barnafar skär pulsådern av sig.

Latrinos. Rykten om revolution i Frankrike. Ska arbetarna få det bättre? Avsked får du om du deltar i arbetarföreningen. Tegelbärarlag, fiskarmadamer, stuvare och hamnarbetare. Det bärs sten. Händer blöder. Hud garvas. Och det tafsas alltjämt på kvinnfolket som bär sina lockbeten mellan bena.

Det blir vår, det blir höst, det blir vår igen och vintern kräver sina offer. Två missväxt år i rad. Barnen tuggar gräs och mossa. Kärleken är en sällsynt gåva för de fattiga men ibland bjuds det till bröllop. I öltunnan skummar ölet. Kumminosten smälter i munnen.

Det bildas bildningscirklar som polisen slår ner på. Det viskas om strejk. Det sups och det förespråkas nykterhet och sedlighet, men även frågan om hur arbetarna kan vara annat än motståndslösa offer, obildade, ställs.

All denna sill, all denna kyla. Denna längtan efter ett bättre liv. Bättre tider.